Saker som min diabetes har lärt mig
Empati
Att leva med en sjukdom som inte syns på utsidan har lärt mig något väldigt grundläggande om empati. Man vet aldrig vad andra människor går igenom när de inte säger det högt.
Jag vet hur lätt det är att ”fejka tills man klarar det”, även när kroppen eller huvudet går på högvarv. Det har gjort mig mycket mer uppmärksam på det som inte sägs i mötet med andra. Jag dömer inte andra, utan tänker oftare på att det kan finnas en historia bakom.
Uthållighet
Något som diabetes verkligen har lärt mig är uthållighet. Det finns inga lediga dagar, inga pauser och ingen möjlighet att skjuta upp det till i morgon. Även de dagar då man är helt slut måste man fortfarande förhålla sig till siffror, beslut och konsekvenser.
Vissa nätter går man upp flera gånger utan att någon märker det dagen efter. Andra dagar har kroppen precis pressats till det yttersta av lågt blodsocker, och ändå fortsätter man som om ingenting har hänt.
Tålamod
Tålamod är något jag verkligen har lärt mig, ofta genom frustration. Blodsockret reagerar inte omedelbart och insulin gör inte alltid som man förväntar sig, och sällan tillräckligt snabbt. Man kan göra allting ”rätt” och ändå stå där med ett resultat som är helt fel.
Förr fick jag snabbt panik och överkorrigerade. I dag har diabetes lärt mig att andas och ge kroppen tid. Inte för att det är enkelt, utan för att det ofta ger det bästa resultatet.
Tacksamhet
Även om det kanske låter märkligt har diabetes också lärt mig tacksamhet och att uppskatta saker. När blodsockret ligger stabilt och kroppen samarbetar känns det som en lättnad.
Den känslan tror jag att jag hade tagit för given om jag inte hade upplevt hur mycket kroppen också kan motarbeta en. Det har gjort mig mycket mer uppmärksam och medveten om att uppskatta allt jag faktiskt kan göra, istället för att ta saker för givna. Visst är vissa saker mer utmanande, men jag kan fortfarande.
En styrka som är svår att beskriva
Jag har inte valt diabetes och jag fick ingen kurs i hur man lever med sjukdomen i förväg. Jag har lärt mig längs vägen. Jag har lärt mig att fatta ett otal beslut varje dag och samtidigt leva ett liv vid sidan om. Det finns en tyst styrka i att navigera genom detta dag efter dag, genom arbete, relationer, upplevelser och livets alla händelser. Även de dagar då jag är trött på alltihop. Det finns inget val, och det har gett mig en enorm styrka.
Multitasking
Att kunna föra en konversation över lunchen samtidigt som det pågår en ständig beräkning i huvudet kring kolhydrater, insulin och timing, och ändå vara närvarande i samtalet. Det har blivit så naturligt att jag ibland glömmer hur mycket som faktiskt pågår i bakgrunden av mitt huvud hela tiden!
Sättet man väljer att se på det
Jag skulle kunna välja att se mycket mörkare på diabetes. Och vissa dagar förbannar jag det också långt bort. För det är inte lätt och det är inte något jag har bett om.
Men jag vet också att om jag stannar kvar i de tankarna för länge hamnar jag i en negativ spiral som är svår att ta sig ur igen.
För mig skulle det kännas som ett personligt nederlag att börja se mig själv som ett offer och leva i berättelsen om att det är synd om mig. Inte för att det inte får vara svårt, utan för att jag inte vill att diabetes ska definiera mig på det sättet.
Det här är några av de saker som diabetes har lärt mig genom åren. Vad har livet med diabetes lärt dig?
