När man saknar någon som förstår

När man saknar någon som förstår

Det finns sådant man inte kan googla sig till. Sådant som man inte ens kan förklara för sina allra närmaste. För hur sätter man ord på den osynliga pressen? Och hur beskriver man känslan av att den egna kroppen ibland motarbetar en?

Att leva med typ 1-diabetes kan kännas som en tyst börda. Inte alltid tung. Inte alltid högljudd. Men alltid närvarande. Och ofta kan det kännas som att man bär allt själv. Många går runt med en stark känsla av ansvar. Att hela tiden göra rätt. Att ha kontroll på allt. Även när ingen ser det.

Mitt i allt detta kan det kännas som om ingen riktigt förstår. Inte fullt ut. Inte ens de människor som står en allra närmast. För även om de försöker finns det saker som inte riktigt går att sätta ord på. Saker som bara går att förstå när man själv lever med dem. Man kan förklara vad pumpen gör. Berätta om larm och blodsockervärden. Beskriva hur man justerar insulinet. Men känslan är något helt annat. Det ständiga bakgrundsbruset. Det lilla inre larmet som aldrig stängs av. Det finns i kroppen, i tankarna och följer med överallt. Vissa känner det som trötthet. En tyngd. En uppgivenhet. Andra drabbas av regelrätt diabetesutmattning. Och vissa har kanske aldrig träffat någon som känner likadant.

Därför känns det så annorlunda när man väl gör det. När man möter någon som förstår, utan att man behöver förklara. Någon som nickar igenkännande istället för att ställa frågor. Någon som vet hur det känns att vakna flera gånger under natten. Någon som känner igen känslan av att sitta med ett glas juice strax efter tre på morgonen och vänta på att kroppen ska hitta tillbaka till balansen. Någon som man inte behöver förklara något för, eftersom personen redan känner till känslorna, utmaningarna och alla de små detaljerna. Och det känns så skönt.

Det är inte säkert att du har träffat de personerna ännu. Men de finns. Och bara vetskapen om att man inte är ensam kan göra stor skillnad.

Gemenskap handlar inte bara om råd och tips. Det handlar om igenkänning. Om lättnaden i att inte vara den enda. Om känslan av att någon faktiskt förstår allt. Inte bara det praktiska utan också det inre. Det osynliga. Det som man inte alltid själv kan förklara.

Och vissa dagar är det precis det man behöver allra mest.

Om mig
Hej, jag heter Madicken, är 25 år gammal och bor i Kolding tillsammans med min pojkvän. Vi har ännu varken barn eller husdjur, men däremot ett liv med högt tempo. Till vardags studerar jag en civilekonomutbildning med inriktning styrning och ledning samtidigt som jag har ett studentjobb vid sidan av studierna. Jag älskar att hålla igång och fylla livet med upplevelser, så min vardag består ofta av en blandning av träning, resor, vänner, fester, studier och allt däremellan. Jag älskar att samla på fina minnen och tackar sällan nej till ett nytt äventyr eller en spontan upplevelse. På Instagram delar jag med mig av livet med diabetes, både upp- och nedgångar: @Diabetes1_Madicken

Vi på Rubin Medical uppskattar när våra användare delar med sig av sina erfarenheter. Vi vill dock uppmärksamma att upplevelserna av olika diabeteshjälpmedel och typ 1-diabetes är individuellt och kan variera för olika personer. Diskutera vilken behandling som är bäst för dig med din diabetesmottagning.

Denna produkt kanske inte är rätt för dig. Läs och följ alltid anvisningarna i bruksanvisningen. Besök www.tandemdiabetes.com/safetyinfo för ytterligare viktig säkerhetsinformation.