Så här tycker Gustaf!

Gustav glad

Gustaf Dahl är 13 år och har haft diabetes typ 1 sedan han var sex år.

Livet som diabetiker med pump och CGM

Gustaf är en helt vanlig trettonåring där fotboll, datorspel och skola tar upp mycket av tiden.Gustaf bor med sina föräldrar och två yngre syskon i en villa i Sigtuna. Men det finns en sak som Gustaf är helt ensam om på sin skola – han har diabetes.

Det tar tid att förstå när man är liten
”Jag förstod inte att jag var sjuk förrän efter ett par månader” förklarar Gustaf som bara var sex år när han fick sin diagnos. Stick, sprutor och nålar var inte något problem, varken under den initiala sjukhusvistelsen eller på dagis och skola. Det Gustaf upplevde som jobbigast var att få ett avbrott i leken när han behövde testas på dagis. ”När jag kom tillbaka hade de andra lekt vidare och det var svårt att komma in i leken igen”.

Jobbigt med insulinsprutor i skolan
I början av skoltiden behövde Gustaf hjälp av en vuxen för att ta sina insulinsprutor. ”Jag var orolig för att jag skulle bli hög eller låg, vissa lärare kunde hjälpa mig, andra inte. Jag var rädd att de lärare som kunde skulle vara sjuka eller borta när jag behövde hjälp”. Det var också ganska lätt att råka glömma väskan med insulinet och pennorna.

GustafFotboll

Gustaf är en helt vanlig trettonåring där fotboll, datorspel och skola tar upp mycket av tiden.

Enklare med pump
Själv var Gustaf inte särskilt delaktig i valet av pump och i början var han motvillig till den. Men han ändrade sig och lärde sig snabbt behärska sin Animaspump. Först enkla saker som att ge sig själv insulin och att kolla klockan ”Något av det bästa med att ha pump är faktiskt att man kan kolla klockan på den hela tiden” skrattar Gustaf. Så småningom har Gustaf blivit expert på sin pump och behärskar den bättre än sina föräldrar.

Att sitta fast i en insulinpump
Gustaf har aldrig upplevt slangen som förbinder honom med pumpen som ett problem. ”Det är som en tröja, den känns kanske när man tar på sig den men sen märker man inte att den är där” konstaterar han. Gustaf har sin pump i byxorna eller i ett skärp kring midjan. ”Jag har sett att det finns slanglösa varianter men det verkar faktiskt riktigt klumpigt, det blir ju dubbelt upp” säger Gustaf och skakar på huvudet.

Det bästa och sämsta med att ha insulinpump
”Det bästa med pumpen är att jag slipper sticka mig i magen och få fula märken. Och att jag slipper leta efter pennorna hela tiden” konstaterar Gustaf. ”Och det sämsta är när man träffar en nerv i rumpan – det gör sjukt ont!” säger Gustaf som knappt har något underhudsfett på magen och därför brukar sätta infusionssetet på rumpan istället.

Ett skönare liv med CGM-mätare och insulinpump
Gustaf hade själv läst om CGM-mätare (kontinuerlig glukosmätning) och visste en del om dem när det blev aktuellt för honom att prova. Han var trött på att konstant sticka sig i fingrarna som blev ärriga och ömma och avbrotten det innebar att testa sig. ”Livet blev skönt, det blev simplare” säger Gustaf om när han fick integrerad CGM-mätare till sin insulinpump. Han förklarar att med sin Animas Vibe-pump och Dexcom CGM slipper han hamna väldigt högt och lågt i sina blodsockervärden och att han i större utsträckning klarar sig själv.

Gustav stilla

Livet är fullt av så mycket annat än diabetes när man är tretton år. Gustaf har bättre saker att tänka på!

Att vara tonåring med diabetes
”Det känns lite läskigt” erkänner Gustaf gällande att han under de kommande åren själv kommer att behöva ta mer och mer ansvar för sin sjukdom. Precis som alla tonåring-föräldrarelationer är de inte alltid överens. Gustaf hade till exempel hellre åkt utan sina föräldrar på den stundande klassresan och de är inte överens om rutinerna när han sover över hos kompisar. ”Föräldrar överdriver allting” säger han retsamt till sin mamma.

Om livet och framtiden
Gustaf oroar sig varken för hypoglykemier eller följdsjukdomar och kan till och med se vissa fördelar med sin sjukdom ”ibland får jag äta Dextrosol i skolan eller en macka mitt i natten och när jag sover över hos kompisar så skärper sig hela den familjen och äter nyttigare” säger Gustaf med ett stort leende.

Gustafs råd till barn och ungdomar som får diabetes
”Det är inget svårt om man bara vill lära sig” säger Gustaf avväpnande. Någon anledning till panik tycker han inte att man har.

Hoppet om att slippa sin sjukdom
Gustaf tror att diabetesgåtan kan lösas men att det kommer att ta tid ”kanske om 20 år eller så” gissar han. Men tills dess hoppas han att forskningen kan erbjuda mer koncentrerat insulin så ampullerna kan bli mindre. Gustaf kan en hel del fakta och statistik om sin sjukdom även om han inte läser diabetestidningar särskilt ofta.

Om omgivningen
”Har du testat dig” är en fråga Gustaf får höra flera gånger om dagen. Både från föräldrar, lärare och ibland även från kompisarna – både av omtanke och för att retas. Det är en hårfin linje när omtanken blir tjatig. Särskilt när man är tonåring och livet är fullt av så mycket annat än diabetes. När man är tretton år finns det massor av andra saker att tänka på!